Jag vet att alla säger att alla barn är olika. Jag började bli orolig att Edwin fått ont i magen.
Det började en kväll helt plötsligt skrek han och skrek och skrek. Han ville inte amma ovh inte bli buren vyschad eller ligga i vaggan/nestet. Oj vad han skrek!
Sen kom det var gång vi åkte hemifrån. Så jag trodde det berodde på intryck och min osäkerhet/obekvämhet inför amning utför huset.
Och magont då...
Och jag upplevde honom som om han va suuuupertrött. Och otroligt jobbigt både för honom och mig (känslomässigt mest), så jag drog mig för att ta hem folk, eller åka bort....

En dag sa mamma "...har ni provat att lägga honom i vaggan/nestet/vagnen INNAN han blir för trött...? Innan det slår över så att säga."
- Ja jo det har vi nog, men det är klart han inte ska behöva ligga där själv. Vi ha vyschat honom.
"..men han kanske vill ligga själv?" Svara mamma.
- vaddå själv?! Klart han ska få närhet och ligga PÅ oss tyckte jag.

En kväll prova vi att lägga honom i vaggan. Och ungen bara somna....haha! Så det bästa har varit att amma, pussa och sedan lägga honom i vaggan/nestet/vagnen. Han slockna själv och nöjd.
Skiiiitskumt för mig. Jag hade förberett mig på att ha en unge sovandes PÅ mig dygnet runt i minst 6mån....vyschandes, vaggandes, och gungandes....och amma minst 6ggr/natt....
Så sjukt annorlunda det kan bli. Denne kille älskar att bada. Noel AVSKYDDE det! Skrek och skrek....duscha med mig däremot älskade Noel.
Noel kunde endast somna på oss, denne kan typ inte somna i vår famn. Han blir verkligen - skiiiiitarg!

Iaf...jag har haft (har fortfarande) jättesvårt med detta. Mitt hjärta och huvud säger bära nära - ofta (gärna hela tiden), somna i våra famnar, osv osv osv.
Har nu börjat lära mig att han klarar detta själv. Vi behöver lägga dit en hand så han känner oss bara..typ.

Idag däremot har han velat han mkt närhet, och annat. Ammat och åter ammat. Väldigt härligt och mysigt enl mig haha