Saknaden är fortfarande stor. Och mellanåt gör det för ont :(
Försöker leva ett liv utan vår vän, men det är tufft! Därför har jag inte varit så aktiv på att höra av mig eller svarat, varken här eller där.

Vi har bara varandra. Så vi försöker ta hand om oss, så gott det går.

Jag vill tacka ALLA! För omtankar och otroligt fina ord, i form av sms, meddelanden, telefonsamtal, fb, bloggen, mail med mera!

Under dagen kan jag sysselsätta hjärnan med annat, även om man blir påmind hela tiden...Favoritleksaken, hans halsband, hans foder, halvätna tuggben, hår, lukt i bilen med mera. Så är nätterna himla jobbiga! Var är snarket? Eller hans tassande? Eller hans härliga morgonhälsning när man precis vaknat?

Vi läker fortfarande. Och strax efter hans bortgång, förlorade mamma sin katt. Låter klyschigt men jag tror Bobby mötte Mysan med öppen famn innan resten av "himlagänget" tog hand om henne, också.

Jag har så mycket att glädjas över i mitt hem. Så jag koncentrerar mig på de! Mina pojkar är underbara <3