Gjorde endel småfix under dagen. Sålde en sufflett, bokade frakt till den, ringde kommunen, va ute med Jozi, prata med bvc, försäkringsbolag osv osv osv. 

Denna dag hämtade jag Noel från fsk på em. Det gör alltid Hasse annars pga mitt onda bäcken. Iaf blev det såhär, och Noel blev jääääääätteglad när han såg mig.

Men sen började allt krascha direkt. Han ville bli buren, och det klara inte min kropp. Han bröt ihop grät kasta sig på golvet osv redan på dagis. Fick honom att gå till kapprummet, där bröt han ihop när vi skulle sätta på skor. Han bröt ihop vid bilen, för han ville inte sitta i bilbarnstolen, hellre sitta i sätet brevid. Väl hemma bröt han ihop för vi behövde gå in direkt. Han bröt även ihop när skorna skulle tas av, för han traskade glatt in i vardagsrummet och jag förklarade att alla ytterkläder tas av i hallen INNAN man kliver in i huset. Han bröt ihop när vi skulle tvätta händerna. Ja och såhär såg det ut....jag kände mig urusel. Och helt värdelös. Han va suuuuuupertrött, och behövde något att äta. Han behövde tröst och närhet. Men jag kan inte bära på honom.

Det är lätt för andra att gå runt och bära på honom, men jag kan verkligen inte det. Detta har jag påpekat, för att det gör det så mkt svårare för honom att förstå att han inte kan bli buren jäm och överallt. Han KAN gå, han KAN gå upp på sin stol själv osv osv.

Upplever dessutom att det är jag många gånger som sätter gränserna. Jag har inga problem med att vara bestämd, men mitt tålamod är inte på topp just nu (hormoner, smärtor osv osv). Iaf......vi satte oss tillsammans i soffan när vi kommit genom alla 511ggrna av bryt ihopfaserna.....Vi satt tätt i soffan och gosade. Han drog en kudde till sig och lutade sig mot den. Supertrött som sagt....

När läget lugnat ner sig så gick jag ut i köket för att göra lite "mellis". En leverpastejmacka gjorde honom glad.

Men sen började han äta på papper   , leka med maten, hälla ut mjölken osv osv osv. 

När jag satt gränsen så blev det bryt ihop igen för hans del......  

När detta va över, satt vi igång och målade. Vi drog fram allt, och när vi målat 3sek ville han dega istället. När jag sa kan vi måla en stund till så kan vi dega sen. Så bröt han ihop än en gång   

När vi målat klart fick han dega - precis som jag sa. Så slängde han allt på golvet, jag sa att om han gör så en gång till så plockar vi undan allt. Ja då bröt han ihop gång på gång   

Tillslut la allt sig. Han fann sig i att inte hitta på hyss, och att mina tillsägelser va "på riktigt".

Han lånade mobilen och tog lite selfies haha

Vi fick tipset att bygga bil/kulbana av gamla toarullar. Det va dessa vi satt och måla på tidigare. När de va klara och hade torkat kunde vi tejpa och klippa ihop allt. 
Vi va tvugna att gå ut för att hämta kulor från växthuset. Vi drog bara på oss jacka och mössa, för att snabbt gå ut och sedan in. Jag undrade i mitt stilla sinne hur detta nu skulle gå iom tidigare "utbrott". Förklarade att vi bara skulle ut och hämta kulorna för att sedan använda dessa i "kulbanan". Påklädning gick kanonbra. Han gick ut, gick ner för altantrappen själv, och mot växthuset för att hämta kulorna. När kulorna va hämtade så började han styra kosan åt annat håll, jag fick då påminna om att vi bara skulle hämta kulorna och gå in igen. Så han gick inåt igen. Några stopp på vägen, han föreslog att vi bla skulle rulla kulorna ner för rutchkanan och altantrappen. Fick återigen påminna om att använda kulbanan inomhus, och att vi hade för lite kläder på oss för att vara ute.

Inga problem! Han gick in  

Väl inne, tog han utan problem av sig ytterkläderna. Utan gråt och skrik. Så något måste ha hjälp med alla bryt ihop situationer, och att jag va bestämd fast det va kämpigt.

När han sedan kunde använda sin kulbana va det underbart att se han så glad.

Kulbanan va succé.

Och det är svårt att vara bestämd, särskilt när liten är trött. Men vissa saker går lixom inte att tänja på. Och våra "bråk" hade hjälpt med tanke på andra gången vi tog på och av oss ytterkläderna.

Så kämpa på, och ha tååååålamod. I Noels fall va han sketatrött, och hungrig. Vi kramdes och pussades extra mkt där mellan faktiskt och det är sååååå härligt med dessa pussar och kramar från denne lille kille.  

 

Inger Trygg

27 mars 2014 12:44

Blöööh vad jobbigt MEN han testar dig och ger du efter är det kört. Tycker du har en ängels tålamod ♥
Så här är det för det jar mamma bestämt. Han är välinformerad. Och till slut funkade ju det.
Så ha inget dåligt samvete.
Som du säger. .han KAN gå osv...
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad mkt "kan själv" det är nu. Får backa och bita mig i läppen rätt ofta. Han kämpar och kämpar.......knölar och sitter såhär en stund.... ...sen kommer ett tyst "mamma hjälpa mig" ;) Noel har börjat fsk denna veckan. Han är inte överförtjust. M...

Babyjogger City Versa! Vändbar sits, punkteringsfria (typ foam?) däck, bra sufflett, svängbara framhjul, blir platt ihopfälld bla! Men vi kommer köra med liggdel en liten stund till :) Älskar Edwins barnvagns"mobil" Detta är vagn nr 10 tror jag...

Dag 2 där vi återgått till vardagen. Hasse jobbar igen efter en lång ledighet tillsammans med mig och barnen. Jag vaknade tidigt idag (öhh typ alla dagar). Noel likaså. Edwin vaknade i sin tur av Noel så vi va alla vakna tidigt. Fm löpte på for...

Att jag bullade upp honom i liggdelen funkar tydligen.... ...men inte varje gång. Då är det skrik och ledsen kille...men det går iaf bättre! Vi solar och badar vidare och leker på Klövsta. Här är det sandbygge med Amanda När solen går i moln/eller...

Oj vad tiden tickar på! Edwin blir 12 v på fredag. Och imorrn fyller vår lillskrutt 2 år. Kan knappt fatta det själv. Vi har hälsat på syrran och barnen. Bortsett från att edwin va meeeegatrött nästan hela vistelsen och därför gorma och skrek. ...