Idag har det varit ledsna ansiktet på lillfis. Ingen aning vad som är på G. Igår kväll hade han 38,0 i temp. Imorse 37,7.
Han verkar väldigt trött, mammig och vill vara nära. Den enda gången han tyckte livet va ok va när vi gick på vagnpromenad. Dock är det så kallt så det blev inte så långt, och Jozi frös om tassarna.
Sen blev han glad när han såg alla Molo lurv fleecar hade kommit (eller va det mamma som va glad då....?) ;)

OJ vad tiden går!

Idag vid den här tiden låg jag fortfarande på uppvaket. Och ca kl 10 fick jag träffa Noel och Hasse efter förlossningen. Fick endast njuta någon timme av min fina pojke. Blev skickad på operation, så jag visste ingen vikt, längd eller egentligen hur han nu såg ut igen efter förlossningen. Det hade ju gått timmar sen jag såg honom!

Barnmorskan kom ner till uppvaket med Noel och Hasse. Och lyckan va total igen. Han fick sin första slurk, han sög så fint lille killen. Sen sov han hos mig i sängen, han stördes inte av alla slangar jag hade överallt.

Hasse "sov" han med, lutandes mot sängen. Det hade varit låååånga _dagar_. Fulla av förväntan, hopp, svett och tårar!

Följande dagar var tuffa för mig, med ett blodtryck som sprang iväg till 170/110, blodbrist,  b12 brist och en envis urinvägsinfektion. Det tog ca 1mån innan jag kunde känna mig ok. Och när jag skriver ok, då är det långt från bra.....

Många vändor in och ut till läkare blev det.

Något som underlättade denna tid var att vår kära pojke va frisk, och han åt! Hasse va även hemma denna tid, vilket var guld värt.  

Tänk att det är 6månader sedan han låg på mitt bröst istället för i magen?

Jag har fortfarande svårt att förstå!

Här hade jag äntligen fått EDA. Det va nog det bästa jag upplevt. Inte för att jag hade ont, men jag hade hållt på såååå länge med förvärkar. Och fick äntligen "vila" lite från de.

Nyss utkommen liten skrutt

Hasse satt kvar på förlossningen med Noel medan jag låg på operation.

En alldeles underbar liten skrutt.

Och så här måste han ha legat i magen, så som den var formad mellanåt. Och man kunde känna hans knän uppe på/utanför magen!

Och nu är han så stor att han börjat sitta, rulla från rygg till mage och mage till rygg, äta frukost, lunch och middag och kvällsgröt bla.